1718-1793   Related Paintings of Alexandre Roslin :. | Gustav III | Gustav III | Self portrait | Countess of Hertford | Princess Trubetskaya |
Related Artists:
RAEBURN, Sir Henry
Scottish Romantic Painter, 1756-1823 Scottish painter. He is perhaps the best known of all Scottish painters, with a critical reputation rivalling that of Allan Ramsay. He was almost exclusively a portrait painter, and his work did much to define Scottish society in a period of immense vigour and intellectual distinction. The demand for his work was sufficient to sustain a career wholly in Scotland, although he occasionally regretted his lack of first-hand knowledge of portrait painting in London. His working life, which was largely confined to Edinburgh
Jan van Beers
(22 February 1821 - 14 November 1888) was Flemish poet born in Antwerp. He is usually referred to as "van Beers the elder" to distinguish him from his son, Jan van Beers, the painter. Van Beers was essentially a Netherlander, though politically a Belgian, expressing his thoughts in the same language as any North Netherland writer. In fact, the poems of Jan van Beers are perhaps more popular in the Netherlands than in Belgium, and of many of them there exist more editions printed in the Netherlands than in his political fatherland. Van Beers started life as a teacher of Dutch language and literature, first at Mechelen, then at Lier, and in 1860 was appointed a professor of both at the Athenaeum (high school) in Antwerp, where he had also been a sub-librarian in the communal library. Van Beers as a teacher was early in the field, with Hendrik Conscience, Willems and others, when the Flemish movement began. He composed a Dutch grammar (1852), which, in enlarged editions, still holds the field, and a volume of selections from Dutch authors, both books being so much appreciated that the Belgian government made them text-books in the public schools. Van Beers's historical poems, the principal of which is, perhaps, Jakob Van Maerlant (Amsterdam, 1860), helped the Flemish revival in Belgium as powerfully as his school-books. He is best known, however, as the writer of ballads and songs. Jongelingsdroomen ("A Young Man's Dreams") first appeared at Antwerp and Amsterdam in 1853. These poems were followed by Levensbeelden ("Life Figures or Pictures," Amsterdam, 1858) and by Gevoel en Leven ("Feeling Living," Amsterdam, 1869). His Rijzende Blaren ("Rising Leaves") first made its appearance at Ghent and Rotterdam in 1883.
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.